Adieu Faluland

Nu har jag lämnat Faluland på riktigt och slutat med att leka luffare. Det med att flyttpacka och städa är ju inte det roligaste kanske. Och ibland funderar jag på vad alla saker man samlar på sig ska vara bra för, det är dom såklart inte, verkligen inte. Men de där instrumenten vill man ju ändå ha kvar och då får man fan skylla sig själv när man får springa 300 miljarder vändor i trappor...

Innan jag började leka luffare på halvfart hann jag ha en inneboende varelse av arten "musik-och-ljud-läggning-till-dans-filmosaurius". Denna art lever på pepparkakor så jag fick helt sonika ställa mig en smula frivilligt i köket och knåpa ihop pepparkaksföda i form av Ehrlundmickar, glasögon, en rävhund, trumpinnar, mustasch, flugor osv.

Under de sista Faluveckorna har jag även gått ner mig i de värsta av träsk: FIFA 2010-träsket. Dra åt helvetet. Vad ni än gör, prova inte ens FIFA 2010! Det kommer bli det sista du gör. Du kommer stryka med medans du sitter nersjunken i den lite för sköna soffan och sliter isär kuddar och äter på saker i vredeskramper tills en vacker dag då du helt enkelt slutar finnas till. Jag och mr. Nyman har slitit för att komma åt den där tv-fotbollen alla vill se, men icke. Jag har också hunnit med att besöka Växjö för lektioner och lite sånt. Och även besökt hufvud för att kika på The xx och hälsa på dom där två vid gamla stadens stora blodbads-torg. Bra tak.

Nu sitter jag i Söderhamn med ett överfullt litet rum av kläder, instrument och väskor. Annars hade jag det rätt sparsamt möblerat i den en gång grymma lägenheten på Kisvägen innan flyttstädningen...

Men nu: Hejdå Faluland